Gekås Ullared. Foto: Johnny Friskilä
Gula Gekås-kassar, typ som på Ikea fast större. Signalen de skickar är: handla mycket! Ju mer du köper, ju mer sparar du. Jag minns min gamla lärare i samhällsekonomi som förövrigt var lästadian. Låt dig inte luras av reklamen som uppmanar till ökat konsumtion. Ungefär så, om jag tolkar honom fritt.
Fast Göran Karlsson, mannen som en gång grundade Ge-kås Manufaktur som det het då, var knappast gammallästadian. Ullaredsnormen säger volym, annars hade inte kassarna behövt vara så stora. Shoppingvagnarna, de är ännu större. De ska rymma alla de 320 000 påsar med Ahlgrens bilar som går åt på ett år här i Hallands skogar. 13 miljoner par strumpor. Och de 100 000 fryspåsar som säljs, fast inte på ett år, utan varje dag. Dock tar inte fryspåsar särskild mycket plats.
Foto: Johnny Friskilä
Det har börjat mörkna och jag har sett det som är att se utomhus på orten Ullared. Nu är det inomhus som gäller. Med kyrkan och Ullareds förfäder till vänster går jag rakt mot ingången, och förbi Röda Korsets Ullabuss som står parkerad utanför. För ja, den finns den också. Är det verkligen med fara för liv och hälsa jag beger mig in i denna galenskap? Svimmade människorna här rekorddagen den 30 oktober 2010 när kön bara för att komma in i det gulblå shoppingmeckat ringlade sig 1,4 kilometer lång? Jag vet inte, men det är klart, har en tagit sig hela vägen hit, så ska man väl åtminstone in i kalaset.
Foto: Johnny Friskilä
En tiggare med nakna, deformerade ben ber shoppingkunderna om allmosor. Himlen är grå och särskild varmt är det inte. Denna novembervardag är det ingen kö på Ullared. Tiggaren fryser nog. Jag plockar på mig en karta, för här är tre våningar och en butiksyta på 35 000 m². Med tanke på att min lägenhet är 59 m², är Ullared rätt stort.
Har jag kommit till Överskottsbolaget? Kombinerat med Jula, Rusta och ett gammaldags Domus, fast allt gånger 10? Där hänger flanellskjortorna till 59,95. Herrkläderna har stort sett storlek M, L och XL. För mig är det nitlott, storlek mindre som jag är. Några afghanska killar går runt och tittar. Underkläder, strumpor, vinterjackor. De är någon stans i tonåren, med svarta, glänsande hockeyfrillor som kanske är moderna för den ungdom i Afghanistan som önskar ett vanligt liv, allra helst någonstans där det inte är krig. Nu traskar de runt på Ullared tillsammans med sin svenska kontaktfamilj och introduceras för Sverige.
Foto: Johnny Friskilä
Pilar visar vad som ligger vart. Ett Rullband går ner till källaren. Här finns verktygen, hobbyprylarna, sportutrustningen. Jag plockar på mig några arbetshandskar till tio kronor paret. Oj, vad billigt och något måste jag ju köpa när jag väl är här. Jag behöver dessutom arbetshandskar. Jag köper 100 meter jutesnöre. Jag ska göra amplar i makramé. Då är snöre bra att ha, dessutom, just det: billigt. Över högtalaren hörs ett kundmeddelande: kundvagn nummer så och så har kommit bort. Kontakta personalen i fall du sett den. Typ. Konstigt att vagnar försvinner, med tanke på hur stora de är.
Foto: Johnny Friskilä
Vidare finns avdelningen med böcker, en med teknik, en lampavdelning som faktiskt verkar rätt bra. För den som behöver en lampa. Nära de 70 kassorna ligger maten. Jag plockar på mig lite marsipan från Anton Berg. Det är ju trots allt en av favoriterna. Mandelpotatis till 13 kr kilot hade jag säkert köpt om jag orkat. I så fall hade du nu fått höra den där om norrmannen som åkte till Ullared för att köpa potatis. Så illa blev det alltså inte. Godis, mer godis, tandkräm i Gekås eget märke. Vem vill inte ha det på hyllan hemma? Bara två personer framför mig i kassan. Det är inte så mardrömslikt som jag hört. Det går snabbt, kvinnan framför mig betalar sina 4000 för gud vet vad hon har köpt. Var det billigt? Sen är det min tur. Jutesnöre, handskar och marsipan.
Ute är det helt mörkt. Shoppingvagnarna går fram och tillbaka mellan varuhus, parkering och hotell. Tiggaren har tagit byxorna på. Ullabussen är borta. Den hade förresten inget med avsvimmade shoppingtokiga tanter att göra. Den tillhör Laholm Röde Kors, och hjälper ensamma människor att ta sig till sociala möten. Bussen har döpts efter den trogna Röda Korset-medlemmen Ulla Jönsson. Tack vare Ulla får också de äldre åka till Ullared. Själv går jag med varorna små till hotellet. Flyg, transfer och rum med frukost, allt för kronor noll. Oj, vad billigt.
Usch vilken mardröm!