Så många uzbekiska pengar gick åt för tre pers på restaurang i Khiva, Uzbekistan.
Foto: Johnny Friskilä

Det där med resevaluta kan vara svårt. Först ska man hitta ett växlingskontor eller en bank. Sen ska man växla pengarna, kanske från euro eller dollar till en lokal valuta som man inte känner till. Det, dessutom i ett land där man aldrig förut har varit. Är man på rundresa och besöker flera länder, kan det bli ännu svårare. Då ska man växla från en valuta man inte känner, till en annan valuta man inte känner, och samtidigt försöka att inte bli lurad. Lättare sagt en gjort. Fast lurad blir man, för eller sen. Även jag.

Jag tycker mig dock vara rätt duktig när det gäller resekassan. Visst, när jag räknar rundar jag alltid av beloppen. Istället för att säga att en turkmenisk manat är värt 2,40 kronor, så räknar jag till 2,50. Då blir det 40 lokala pengar på hundralappen. När något kostar 4 manater blir det 10 kronor. Mycket enklare. Några prosent från eller till spelar mindre roll.

Sen kanske man har några turkmeniska manater kvar när man korsat gränsen till Uzbekistan. Har du tur kanske någon snäll människa växlar in dem till en inte lika snäll kurs. Annars är det kanske lika bra att behålla dem som souvenirer.

En annan sak som kan vara värt att kolla upp, är pengarnas valörer. I Uzbekistan är den största sedeln, 5000 som värt 10 kronor. Det blir rätt mycket sedlar bara för att betala en restaurangräkning. Särskild eftersom man inte alltid för den största valören när man växlar!

Till slut är det svarta marknaden. Venezuela, Algeriet, Uzbekistan och säkert flera länder har en officiell kurs som du får i banken och en kurs om man växlar privat. Olagligt på många ställen, men oj vad kursen kan skilja. Har du en berättelse om valuta på resa? Ett bra tips kanske?